P g a bristande händelser kommer fler gamla Junior.

Har varit på besök hos tandhygienist. Anna. Trevlig söt tjej som gillar skidåkning å löpning. Vi kommer bra överens för jag påtalar att gör det ont får hon en armbåge i solarplexus, sen är vi eniga. Fort överstökat, gjorde bara ont i plånboken. Fortsatte till Edamon med Brandy.

20161013_124924-001

20161013_125059

Det är vad som hänt, nu några gamla Junior som varit med i Arvika Nyheter.

Att oroa andra.

Jag har tagit som vana att göra mej en runda i omgivningen för att utröna eventuella förändringar. Detta kan ta olika lång tid och kan delvis bero på husses stresströskel. Stundom blir jag lite långrandig vilket medför diverse försök till visslingar, klapp i händerna osv. Han har en tendens att sjunga under tiden han kör gräsklipparen vilket inte medför några klagomål från grannarna. Om det beror på begynnande demens eller något annat så har det inträffat att han har börjat tjuta fast jag bara legat bak i Mörtstugan och slappat.

Tidigt i våras, just när tjälen funderade på att släppa greppet om moder jord, försökte jag gräva upp eventuella sorkar uppe vid Gunnarsby. Då hördes ett orytmisk  läte över nejden. Husse hade erinrat sej sin moders lockrop på korna och skulle försöka efterlikna detta mjuka, lockande läte. Det enda som hände var att han lyckades skrämma vettet ut en jugoslav som göms sej i buskarna med ett metspö. Stackarn sprang som om det gällde livet hem till lägenheten utan en enda fisk. Nu är det så att fisken i Ormdalsbäcken tog slut redan 1975 men det visste inte jugoslaven. Nu har han ett minne för livet. Att fly från sitt hemland för krigets skull och nu bortjagad av en galning som försökte jojka! Det är inte så lätt att roa andra.

Som sig bör ignorerade jag denna kallelse och fortsatte sprida rädsla i sorkkolonin. Hoppades jag. Men efter 20 minuter gav jag tappt sen jag funnit ett nergrävt oljefilter efter en Ford Customline 1957. Man vet aldrig när man finner ett användbart föremål vid Gunnarsby.

Äventyren fortsätter.

Efter den mer än lyckade promenaden till Ås fordrades större satsning från vår sida. Varför inte spänna bågen hårdare? Rafting eller på svenska forsränning verkade lagom spännande. Övning ska ge färdighet, enligt husse, så han helt sonika kastade mej i Vrångsälven för att se om jag flöt. När jag gjorde så drog han av sej strumpan och doppade försiktigt ner högerfoten. Efter noga övervägande bestämdes att raftingen skulle uppskjutas tills varmare vatten infunnit sej. Under tiden skulle lämplig farkost införskaffas. Det blev en färd till Skrot-Kalle för att se om han hade en innerslang till någon skrotad lastbil. Vi hittade en som inte släppte luften på flera minuter. Betydligt bättre än husse som pyser ur rätt som det är. I senare hälften av juli, närmare bestämt den 24, pumpades innerslangen nere på Statoil och med viss möda krånglade vi in härligheten i Mörtstugan för vidare transport mot Häljeboda. Vid den gamla affären, där Svensson inhyser holländare, klarade vi att dra ut flytetyget utan att släppa ur luften. Nedanför Kvarnforsen verkade vara ett lämpligt ställe att sjösätta Andreadoria som vi döpt ringen till. För att inte få prostatabesvär satte husse på sej regnbyxorna innan han satte sej till rätta medan jag puttade ut honom i strömvirvlarna. Själv fick jag simma efter vilket visade sej förståndigt längre ner. Efter 2 timmar de få hundra meterna ner mot Flaen gick husse på grund i ett mindre stenröse. Han skickade mej till Olausson som kom och drog loss honom med båtshake. Då gick luften ur både husse och innerslangen.

Semesterresan.

Jag har varit på semester. Till Årjäng! Denna västvärmländska metropol, befolkad huvudsakligen av hästar. Inte enbart av hästar utan utspädd med några människor av tvivelaktigt ursprung. Strosade runt utan att en enda människa erbjöd mej något ätbart. Synd att inte Clara finns kvar med sina bakelser. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på den jordgubbstårta en något fumlig man släppte i golvet på midsommarafton. En rejäl bit som jag fick dagen efter. För att återgå till Årjäng träffade jag en valp med det träffande namnet Arko. Ett litet svart knyte med underlägsen fysik. Efter bara 4 hål på golfbanan säckade han ihop och måste bäras på armen resten av vägen.

Har ni tänkt på vilken ovanligt ful gubbe det står på torget i Årjäng. Det måste vara en tidig nordmarking de balsamerat för de nuvarande ser inte ut på detta sätt. Föresten är det nog ingen gubbe heller utan en gumma för rätt som det var skvatt det ut en unge ur magen på den. Skit samma men det måste vara en tidig mutation av något slag. Vi hade tänkt åka till Trollgott där det var fabriksutförsäljning av snask men resan blev inställd sen husse konstaterat att Mörtstugan inte skulle hålla på den dåliga vägen, att jag vägde nog och plånboken var tom. Denna otroliga lustresa blev med andra ord lite rumphuggen men på hemvägen blev vi av en välvilligt inställd medmänniska bjuden på kaffe med våffla vid hembygdsgården i Järnskog. Då jag avstod kaffet fick jag en extra våffla som grädde på moset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s