Etikettarkiv: junior

Ännu en dag full av golf.

Det blev sovmorron, upp strax före 8. Det vanliga eländet i tidningarna innan vi kom till skogen.

Har haft fullt upp med att antingen sitta eller ligga på rygg å se på Ryder Cup från Paris. Inte många knop där på gubben.

Det är det enda som hänt förutom att Billy ringde å berättade att i Sälen hade det ösregnat hela dagen. Får klämma in nån gammal Junior  från 1996 i stället.

Tuta och kör.

Överkursen på ” Hur knuffar du bäst din medtrafikant av vägen, steg 2 ” är avslutad. Årets första folkracetävling på Hökedalen är avklarad. Bättre väder än i fjol men ändå kallt enligt husse. Han har ingen cirkulation nedanför knäna så det bästa vore om han kunde montera på två varmvattenshinkar på fötterna.

Det märks att fortbildningen ger resultat för nu var knuffarna hårdare och mera precisa. Det hela verkar kul men jag har en aning i ryggmärgen att folk kommer för att se när någon stackars sate välter. Idén med bantävling verkar vettig för nu ser vi hela banan från en plats. På vanligt rally hinner vi bara se snöröken efter bilarna, inte vem som kom. Det blir en väl bevarad hemlighet om nu inte arrangörerna satt upp högtalaranläggning så de kan berätta vem som startat i andra änden på sträckan.

Vad som lockar ut så mycket folk i skogen måste vara korvgrillningen. Att någon skulle få en kick av förhöjd koldioxidhalt verkar lite löjligt men man vet aldrig, det finns så många underliga böjelser.

En annan sak som var annorlunda i år mot förra året var att korven inte var så förtvivlat varm. Den verkade större, bjöd lagom tuggmotstånd, lagom varm och gratis! Även publiken visade sej från sin givmilda sida och överlät bitar att sin surt förvärvade matbit.

Berättade om tävlingen för Nelson när jag kom hem. Han verkade tänd på att ställa upp för han är kolossalt kvick de första 50 metrarna men har dragits med hästhosta en längre tid.

Köp en kvinna!

Åmotfors har förärats en ny affär som handhas av Eda Kvinnor. Ingen dum idé. Ingen dum idé alls, men marknadsföringen måste ske med viss varsamhet och vara ytterst tydlig. Det får inte förekomma något tvivel om vad affären tillhandahåller annars kan det få ödesdigra konsekvenser.

Det första att tänka på är det geografiska läget. Eda ligger i EU:s utkanter och detta medför vissa skyldigheter mot övriga Europa även om det kan medföra fördelar. Att marknadsföra hantverk i Eda borde inte vara så invecklat men med norskarna bakom ryggen kan man aldrig veta. Allt kan missuppfattas.

De hade inte haft öppet många dagar förän en norsk buss från Toten Bussaksjesellskap bromsade in så den påströdda halksanden hamnade utanför Cykel & Sport. Ut strömmade karlar av alla de slag och slogs för att komma först in. När de första sprängt dörren av gångjärnen och de hukande biträdena kommit i upprest ställning men med rädsla i blicken kunde den första göra sin beställning. Han ville ha en rundnätt, blåögd tös med stora bröst.

När det gick upp för de övriga, tidigare ivriga spekulanterna, att det inte fanns några fruntimmer att köpa troppade alla ut igen. Kvar fanns de halvt ihjälskrämda biträdena och en dörr som stod lutad mot väggen. Om norskarna kommit på invigningen kunde de fått Konrad Larsson för en billig peng.

Det gäller att inte sammanblanda tjänster och företeelser.

 

960201  00596.doc

 

 

Annonser

Inget har hänt så det blir några gamla Junior i stället.

Brandy låg ute i regnet i gårkväll. Blev sur när jag stängde sovrumsdörren för att han inte skulle grisa ner sängen. Nu är den nybäddad, då ligger han inne för det regnar inte i kväll. Det är det som hänt idag så det blir några gamla ”Junior” från 1996 i stället.

 

Nedläggningar.

Våra högt värderade förtroendevalda tävlar om vem som är bäst på att göra folk arbetslösa. Konstigt att alla, av dom ni valt, skolkade mattelektionerna i skolan. Tobaken i Arvika ska läggas ner. De har tillverkat något vetenskapen bevisat är livsfarligt. Ändå ska tillverkningen fortsätta, bara på något annat ställe. Sprit gör folk konstiga. Antingen blir de omåttligt glada, vilket inte är bra, annars klipper de till grannen i solarplexus vilket heller inte är bra. Det gäller att vara lagom i Sverige. Men tillverkningen fortsätter som vanligt. Trodde i min enfald att landet hade en viss mängd pengar som innevånarna gemensamt skulle använda. Min uppfattning verkar heltokig som vanligt.

Regering och kommunalgubbar tror att de får pengar över om de sparkar arbetare. Var vinsten finns är det ingen som kan förklara. Vi tar ett exempel. Om Svea tjänar 500 kr. om dagen kostar hon för mycket för landstinget. Om hon får kicken sparar arbetsgivaren 500 kr men A-kassan åker på 375 kr. Det klarar sej inte Svea på så hon måste få en slant från det sociala, ca 125 kr. Efter en tid blir Svea krasslig för hennes socialliv blir lidande av att inte träffa några arbetskamrater så hon behöver hjälp av en hjärnskrynklare, vilket inte är gratis. Då har plötsligt landets kostnad för Svea överstigit vinsten de gjorde då hon sparkades. A-kassa 375 kr + 125 från socialen + hjärnskrynklaren + mindre skatteintäkter. Vinsten måste ligga i att Svea kan ta hand om sina ungar själv så kommunen slipper. Vad vet jag?

Ny hundkoja.

Jag har fått ny, mobil hundkoja. Ny och ny föresten. Den har uppnått åldern för att rösta men får inte handla på Systemet.

Saknar fortfarande Nelson, den lille fulingen. Han satt bättre över axlarna på något sätt. Den nya som vi döpt till Mörtstugan är inte lika figursydd. Lite slattrig över underdelen av kroppen på något sätt. Detta bara för att husse tror att någon vill åka med oss! Påpekade att det var länge sen någon ville det men  han svarade som vanligt att vi lever på hoppet.

Om Nelson  var trång så är Mörtstugan mera åt cabroléhållet. Inte så att det går att öppna någon taklucka eller fälla suffletten utan mer som utrustad med naturlig ventilation. Vi har inte provat den i regnväder än men troligen kommer regnkappan väl till pass. Den låter som skördetröskan de kör med på Gunnarsbygärdena om hösten. En gång för länge sen fanns nog stötdämpare på eländet. Nu niger den som en gammal tant för kungen när den knäar över trösklarna på Storgatan. Vi hittade en kabelhärva under instrumentbrädan som måste ha varit till en bilradio. Vad som fattades var en antenn. Hur de nu kunnat lyssna på radio utan denna synnerligen viktiga tingest? Hur som helst har förre ägaren knappast lyssnat på börsnyheterna. Inte som den varit skött. Vi hittade också de gamla testrapporterna. Husse skrev direkt av den för 1992 och gjorde ett tipssystem av den. Ingen vinst, som vanligt. Ska bli intressant att se var den kommer att rasa ihop.

 

 

För glatta livet.

En ännu kallare morron bjöds det på idag. Solen flödade å gatan var hal. Sanden smälter ner i isen där solen legat på så det är med benbrott som insats man går ut.

Förmiddagens slalom i Åre blåste bort men i Falun hade de bättre väder. Björgen var som vanligt oslagbar. Enda chansen att slå henne är att hon blir på smällen igen. Måste ut i solen, tänkte sola. Har inte gjort det på många år. Visst satt still 12 minuter sen blev det för trist. Inte ens Brandy tyckte det var kul utan hoppade in i buren igen.

Köpte en kebabpizza på hemvägen som jag delade med Brandy under tiden vi tittade på skidskyttet. Sen framstupasidoläge i soffan.

Nere på Maxi satt Peppe, Göran, Nicke m fl. Folk glömmer saker i kundvagnarna när de ställer ner dem. Nezeril verkar vara det mest glömda. Inte så märkligt, de är ju små men det finns de som glömmer en 6-pack öl också, det är konstigare.

Himlen bådade hård vind i morron när vi åkte hem. Både Mästarnas Mästare å Robinson i kväll. Börjar bli kämpigt nu. Ännu en Junior från 1996.

Drömmen

Unga flickor drömmer om riddaren som kommer sprängande på sin vita häst. När de blivit lite äldre drömmer de om någon som åker BMW eller åtminstone Volvo 850. Nästa steg gäller att hitta någon med ordnad ekonomi. Gärna nån gömd million som han är villig att spendera på närstående. När drömmarna blivit mer realistiska önskar de sej en gubbe som klarar sej utan rullator.

Läser man kontaktannonserna i kvällstidningarna är det många som vill ha en spendersam man för mysiga hemmakvällar. Mysiga hemmakvällar! Vad trist! Sen ska han vara snygg, snäll mot barn, kunna renovera ett hus och serva bilen utan att bli skitig på händerna

. Den som satt in annonsen är själv rena bombnedslaget och nöjer sej inte med vad som helst. Det borde räcka med en liten lapp på Konsum när varan är så bra paketerad.

Själv har jag en önskan om en tik. Hårfärg spelar mindre roll bara hon inte har seborre`. Långa ben är inget hinder bara hon inte har vax i öronen. Har hon ett jämt humör och inte är alltför grinig är det ett plus. Ett aktivt uteliv bör hon gilla för sitta inne och  mysa är inte min stil. Vill hon dessutom blöta ner sej borde hon vara rena önskebruden. Att bada är kul, var spelar mindre roll. Varje lerpöl är en ny utmaning.

Nu sitter jag och väntar på en snygging som kommer nerför Storgatan, hängande i svansen på ett vildsvin. Det är min drömbrud!

 

 

Avbrott på vårkänslorna.

Det snöade när vi la oss i gårkväll. Snön följde med in i sängen för Brandy hade legat ute som vanligt. När vi kom upp strax efter 7 syntes eländet lite bättre.

Nu hördes ingen spelglad orre eller pilsk hackspett bara en lastmaskin som snöröjde. Tänkte som så att nu stannar vi inne tills de röjt här mellan husen. Klockan passerade 8 å Brandy gav mej onda ögat. Letade upp stövlarna å föste in Brandy i bilen, jag tänkte inte pulsa runt i eländet utan åkte till Furunäset.

Jycken trampade runt å glodde missnöjt på mej, han gillade inte höjden in på hans toalett men till sist klarade han att komma över den 1½ meter höga snövallen. De stora vägarna var plogade, inte hemma hos mej. Allt som hade ett snöblad verkade vara ute å skottade.

Hem å kokade de 7 äggen. Denna gång blev 2 för lösa, termostaten var väl 1-2 mm fel inställd. Kollade igenom några golfsidor. Tigern hade blivit 2:a i USA. Trevligt. Maria å Tomas käkade frukost ute i det fria i Alicante. När de kommer hem till helgen hittar de inte huset för all snön.

Tur de fraktade bort snön vid Centret förra veckan så de fick plats för den nya. Inne på Maxi träffade jag min gamle granne Johnny. Vi bodde grannar i slutet av 80-talet.

Markus är besviken för att jag slutat köpa semlor. Hämtar posten. Reklam + hyreslapparna. Tycker reklamen missat väderleken. Visserligen håller det som vanligt på att bli översvämning i viadukten nu när det är mildgrader.

Vi kör ännu en Junior från 1996.

Semesterresan.

Jag har varit på semester. Till Årjäng! Denna västvärmländska metropol, befolkad huvudsakligen av hästar. Inte enbart av hästar utan utspädd med några människor av tvivelaktigt ursprung. Strosade runt utan att en enda människa erbjöd mej något ätbart. Synd att inte Clara finns kvar med sina bakelser. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på den jordgubbstårta en något fumlig man släppte i golvet på midsommarafton. En rejäl bit som jag fick dagen efter. För att återgå till Årjäng träffade jag en valp med det träffande namnet Arko. Ett litet svart knyte med underlägsen fysik. Efter bara 4 hål på golfbanan säckade han ihop och måste bäras på armen resten av vägen.

Har ni tänkt på vilken ovanligt ful gubbe det står på torget i Årjäng. Det måste vara en tidig nordmarking de balsamerat för de nuvarande ser inte ut på detta sätt. Föresten är det nog ingen gubbe heller utan en gumma för rätt som det var skvatt det ut en unge ur magen på den. Skit samma men det måste vara en tidig mutation av något slag. Vi hade tänkt åka till Trollgott där det var fabriksutförsäljning av snask men resan blev inställd sen husse konstaterat att Mörtstugan inte skulle hålla på den dåliga vägen, att jag vägde nog och plånboken var tom. Denna otroliga lustresa blev med andra ord lite rumphuggen men på hemvägen blev vi av en välvilligt inställd medmänniska bjuden på kaffe med våffla vid hembygdsgården i Järnskog. Då jag avstod kaffet fick jag en extra våffla som grädde på moset.

Äventyren fortsätter.

Efter den mer än lyckade promenaden till Ås fordrades större satsning från vår sida. Varför inte spänna bågen hårdare? Rafting eller på svenska forsränning verkade lagom spännande. Övning ska ge färdighet, enligt husse, så han helt sonika kastade mej i Vrångsälven för att se om jag flöt. När jag gjorde så drog han av sej strumpan och doppade försiktigt ner högerfoten. Efter noga övervägande bestämdes att raftingen skulle uppskjutas tills varmare vatten infunnit sej. Under tiden skulle lämplig farkost införskaffas. Det blev en färd till Skrot-Kalle för att se om han hade en innerslang till någon skrotad lastbil. Vi hittade en som inte släppte luften på flera minuter. Betydligt bättre än husse som pyser ur rätt som det är. I senare hälften av juli, närmare bestämt den 24, pumpades innerslangen nere på Statoil och med viss möda krånglade vi in härligheten i Mörtstugan för vidare transport mot Häljeboda. Vid den gamla affären, där Svensson inhyser holländare, klarade vi att dra ut flytetyget utan att släppa ur luften. Nedanför Kvarnforsen verkade vara ett lämpligt ställe att sjösätta Andreadoria som vi döpt ringen till. För att inte få prostatabesvär satte husse på sej regnbyxorna innan han satte sej till rätta medan jag puttade ut honom i strömvirvlarna. Själv fick jag simma efter vilket visade sej förståndigt längre ner. Efter 2 timmar de få hundra meterna ner mot Flaen gick husse på grund i ett mindre stenröse. Han skickade mej till Olausson som kom och drog loss honom med båtshake. Då gick luften ur både husse och innerslangen.

 

 

 

Trodde ett ögonblick att….

våren var i antågande men det var i morse det. Det pilska hackspetten hade kvicknat till igen. Kollade rotfruktslådan bara jag varit ute med Brandy å där verkade det lovande.

Potatisen ville bli satt i jord. Kollade utanför var det var minst snö men hittade inget bra ställe. Den kanske växer om jag använder lådan som potta? Den vill ju ha gödsel.

Avundsjuk på morötterna för de har betydligt bättre hårväxt än mej. Ja nu är det mesta kokt i alla fall.

Om jag inte visste åldern på Björgen skulle man tro att hon är mor till Kläbo, de har samma energi. Att köra in 35 sekunder på Kalla & på 5 km är få förunnat. En stund på Maxi innan skidskyttet.

Nä, vi tar nån gammal Junior igen.

Jakten har börjat!

Eftersom bananerna stigit till över 15 kronor kilot bestämde vi oss för att skaffa mat på egen hand. Till att börja med skulle husse leta upp sin gamla jaktrock. Visserligen är den sen slutet av 70-talet men borde vara fullt användbar. Trodde han. Då den förvarats i en galongarderob i förrådet några år hade den blivit naggad i kanten, så att säga.

På hyllan längst upp hittade vi en dammössa av fuskpäls som också blivit naggad i kanten. Troligen av samma vilddjur. Nu började spårandet redan innan vi lämnat bostaden. Husse beväpnad med ett vedträd som tillhygge och jag med mördande blick började genomsöka fastigheten. Tanken gick osökt till järv eller lo men matte föreslog husmus. Under kaffepausen enades vi till slut att matte hade rätt fast det satt långt inne. Vi bytte vapen och inventerade förrådet av mössfällor. Några hittade vi med mumifierade fångster i som vi kastade direkt. Andra kunde med lite justering användas. Det gäller att få så lågt motstånd i själva slagfjädern att inte bytet hinner sno osten och sticka.

Sen vi plåstrat om husses ring och långfinger på vänster hand, de fingrar han provade med,  var vi klara med utplaceringen. Det gäller att sätta fällorna rätt från början om det ska ge resultat. Nummer ett satte vi på hyllan inne i garderoben, den andra i botten av nyss nämnda. Felet var att redan andra dagen skickade husse in ett barnbarn som ville låna en mössa. Under högljutt ylande kom telningen ut med fällan runt handen.

Fortsättning nästa vecka.

Jakten fortsätter…

Som ni kanske minns från förra veckan började inte jakten särskilt bra. När vi laddade mössfällorna med Arvika Greve` hände just ingenting. Vi började se oss om efter något annat. På ICA föreslog de en dansk variant som hette Sorte Sara. En vedervärdig konstruktion som luktade kolossalt illa. Som strumpor efter Oslo Maraton ungefär. Sen husse provsmakat blev vi ensamma i kön, alla undvek oss. Vi band fast ostpaketet i radiomasten när vi åkte hem. Inte kunde vi ha eländet inne i bilen.

Några dagar senare fick vi information om att ovanligt mycket möss var på vandring nerifrån Ås. Någon trodde det var fjällämlar men vid närmare undersökning visade det sej vara möss. Ostlukten hade gjort verkan men inte på det sätt vi menat. Eftersom vi blivit förvarnade vid Höja la vi ut osten som åtel på åkern vid Gunnarsby och begärde assistans från Hemvärnet. Inte nog med att vi fick avslag på begäran utan snön damp ner och omöjliggjorde vidare jakt. Vi minerade osten med råttgift innan vi tog kafferast igen för att utröna nästa lämpliga steg.

Falukorv! Det måste de gilla för det gör vi. Sagt och gjort, vi gillrar med falukorv. Nu var det så att husse glömt köpa pålägg till jobbmackorna så han var ute och hämtade korvskivan igen. Återigen var vi utan lämpligt bete. Vi funderade på att kleta blixtlim på mössfällan men efter noga övervägande tyckte vi det var väl barbariskt. Medan vi fortsätter fundera återkommer jag med rapport från jakten nästa vecka igen.

 

 

Simulering?

Trodde jag försovit mej men så var inte fallet för uret visade 06,45 bara jag kommit upp. Tja, lika bra att stanna uppe. Höll på att dratta på ändan ute på altanen men Brandy kastade sej omkull i snön som vanligt. Det var dimmigt.

Ove hade redan åkt till Simulatorhallen när jag ringde. Vi klarade få fart på utrustningen å spela 2 hål innan Lars kom. Strax efter ramlade Bill, Svante, Putte, Kent å Börje in. Då började det jävlas.

Det slogs slag som inte registrerades, det slogs slag som hamnade i skogen, det dracks snabbkaffe  å sen kom Fredde med kaffeautomaten. Det blev mer skratt än när vi jobbar på Noresund å slår oss på tummarna.

Måste ner till Centret igen å hämta de kuvert jag glömde i gårkväll. Gick på under kvarten!  Vi kör en gammal Junior från 04796.

Äntligen fångst!

Sen förra veckan har mycket hänt. En sen, kall eftermiddag sprang vi på odjuret i garaget. Husse ryckte ner en fogsvans och klarade att riva ner en hylla när han missade karateslaget mot musen. Diverse färgburkar mm stöp i golvet under ett Herrans oväsen. Musen tog tillfället i akt och smet in i förrådet och försvann.

Sen vi städat upp fram på natten var vi för trötta att fortsätta. Nästa dag laddade vi med Norvegiaost. Musen kunde trots allt vara norsk och ville ha norsk ost. På kvällen vittjade vi fällorna men ingen mus och ingen ost. Nu visste vi att musen kom från grannlandet och det gjorde saken lättare. Vi lånade en begagnad lusekofta av grannen och satte fällor runt tröjan. Denna gång provade vi med Nökkelost. Det visade sej mindre lyckat för osten fanns kvar men ett rejält hål i tröjan blev följden. Grannen blev sur, husse fattig.

Om inte husse varit så förtjust i Norvegia hade vi kunnat fortsätta där vi nästan lyckades. Det blev att ta av besparingarna och inhandla mer ost. För att göra det lite svårare gjorde vi som gammelfarmor och slog in osten i gladpack och band fast den med snöre. Efter två dagar övergav vi denna metod och inriktade oss på något mer raffinerat. Lösningen hittade vi i tidningen. Det var en norskhistoria där frågan var : Vad har Sverige men inte Norge? Svar : Skulder! Där hittade vi lösningen. Husse skrev en lapp som han fäste på musfällan. Varför är inte Norge med i EU, löd frågan. Morgonen efter hittade vi musen stendöd vid fällan. Den hade enligt obduktionen skrattat ihjäl sej.

 

 

 

Frisk vind.

Hörde Färjestad få dalj av Växjö men hade lagt mej innan Östersunds match slutade. Kunde stannat uppe en stund till för Brandy bråkade en ½timme innan han slocknade. Fortfarande varmgrader när vi kom upp idag men det blåste småspik.

Såg lite golf under tiden frukosten sjönk ner genom matstrupen. Synd det inte finns nån svensk uppe i toppen. Funderande på dammsugning men efter Brandys jultvagning insåg jag att det var lönlöst för nu fäller han mer än vanligt.

Måste ut med Brandy igen. Ner till Tallmon där den envisa otrevliga vinden gjorde upplevelsen mindre angenäm. Jag hittade några nya grejer jag inte studerat på närmare håll, Brandy hittade nya spår som heller inte han kände igen.

Detta är det nya utegymmet. Här finns alla möjligheter att förstöra sej. Ryggskott, stuka foten, ramla omkull. Provade att lyfta en manick, funkade bra.

Bostadsbolaget har skaffat smålägenheter till nyanlända, speciellt till de  som kommer på våren. Grillstugan verkade vara intakt men kollade inte så noga för Brandy släpade med mej ut i skogen.

Chattade med Gunnar i Tallin, han provade publivet. Han föreslog att kvällens forskning skulle handla om reinkarnation. Ola var inte så sugen på ämnet då vi ändå inte skulle få nån facit. Skrot-Kalle försvann för att inhandla sina fredagshavskräftorn tikll ett antal av 6. Det diskuterades julbord, orkesterresor med Roy å Ola försvann riktning Systemet. Charlie gjorde en kringgående rörelse medan Bullen investerade i en lussekatt.

57 minuter med Putte, vi hann inte prata klart igår när jag besökte honom. Fick veta att ännu en bekant lämnat jordelivet. Tragiskt. På spåret, sen Skavlan.

Från lavinhund till rökdykare.

Nästa steg i utvecklingen har varit att utbilda mej till rökdykare. Eftersom lavinhundar är dåligt  efterfrågade under sommarhalvåret måste det till lite mer för att få skutan att gå runt. Nu har jag varit på brandstationen i Arvika under en vecka för att lära mej bistå människan även under andra, inte alltför angenäma omständigheter.

Det började med att Tomas Erlandsson bjöd på hembakade bullar för att skapa bra gruppkänsla. Efter en kvart var bullarna slut så han åkte hem för att baka fler. Första tiden fick jag vikariera som levande brandvarnare men ingen brand uppstod, bara någon enstaka fimp som singlade ner. Ambulanspersonalen började tycka synd om mej där jag låg ensam och övergiven, så de bjöd mej på någon inälva av en inbiten rökare de kört tidigare under dagen. Det kunde lika väl varit falukorv, den är också rökt.

Efter några dagar var det dax att åka ut till Vik för att rökdyka i övningshuset. Orden var klar! Leta upp gubben och släpa ut honom! Tillsammans med några Åmotforsbor och Jarnskeinger begav jag mej in i röken. Vad ser man i rök? Inte ett piss!  Vi trevade oss genom undervåningen utan resultat men på övervåningen fick vi napp. Inte att vi såg honom men han hade troligtvis ätit något olämpligt för han hade dragit av en rökare så lukten borde känts ända nere i Furtan. Därav kan man dra slutsatsen att andningen inte upphört. Eller att han redan börjat ruttna. Efter en snabb obduktion av Lellis och Öholm kunde ambulansen avskrivas. Denna gång!

 

 

 

 

Det var varmare för 17 år sen.

Tog mej sovmorron till 8,30! Tack Brandy. Vi borde stannat i sängen för det var – 10 å en rodnande himmel. Kollade dagboken från år 2000. Då spelade jag å Ove 9 hål golf för det var + 6 grader å Junior, min dåvarande hund badade.

Funderade länge om jag skulle kosta på lite glittergirlanger att hänga i den vissnande klängerväxten men mindes hur knöligt det var att bli av med juldekorationerna när Jenni till sist offrade sej så nu finns de troligen i Ekshärad. Hundmaten var på upphällning så det måste införskaffas ny fast Brandy har hittat nått ätbart i lövhögen vid parkeringen vid motorstadion.

Blev sittande länge på Centrumparkeringen å studerade parkeringsförsöken. En efter en åkte de förbi för att se om det fanns parkering vid kassan på Apoteket. Besvikna kom de tillbaka dit jag stod. Nu finns det hundmat resten av året.

På Maxi fanns ytterst få forskare. Gunnar var ju i Tallin, hade + 3 å regn. Charlie snackade i telefonen hela tiden, Ola å Martin forskade på egen hand. Skrot-Kalle mumsade bakelse. Jag å Kenneth diskuterade utlandsresor. Var vi hade varit, vart vi trivdes bäst. Vi enades om att Ibiza var onödigt varmt men idag kunde vi gladeligen bytt + 34 mot de – 11 när jag åkte hem.

Vi kör en gammal Junior då han skrev i Arvika Nyheter 1996.

 

Besök på redaktionen.

Vi lånade några droppar bensin ur gräsklipparen, fyllde Nelson och reste till Arvika. Chefen hade ringt att det fanns ett paket för avhämtning och då passade jag på att besöka mina kollegor på redaktionen.

Keeper visste inte ett skvatt om något paket men jag letade upp en mer välinformerad man som var insatt i saken. Medan husse studerade sidolayouten passade jag på att träffa damerna. En av dom hade ovanligt klappvänliga händer.

På  hemvägen provade vi lejonjakt i Bjälverud. Fick upp ett spår som gick upp mot ett högt beläget, rött hus. Måste ha somnat till för när jag svängde runt husknuten missade jag totalt att vara på min vakt. Med ett rytande kommer ett lejon flygande. Stort, måste vägt flera hundra kilo, dimper det ner på mej. Det hade hörntänder som en gammal pinnharv. En av tänderna ryckte loss mitt vänstra ögonbryn, men med ett gigantiskt vrål gick jag till motangrepp. Vi hann inte fajtas länge förrän diverse hussar särade på oss. Hade väntat mej en man i tropikhjälm men han hade bara shorts. Det var inte ens ett lejon men så nära man kan komma, en leonbergare. Plötsligt dyker det upp mattar också, i alla storlekar, både yngre och äldre. Sen dyker det upp korv, bullar, ostmackor. Lejonet försöker gottgöra skadan så han slickar på mitt löshängande öga som fladdrade i vinden men jag klämde fast det igen och morrar varnande. Vi skildes, om än inte som vänner, så ändå med viss respekt för varandra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minnen från Valfjället.

Om jag inte slår ihjäl mej p g a glasögonen så kommer mitt trådlösa nätverk fixa det. Ägnade mycket av morgonen till att hitta vad felet på dator 1 kan vara. Hittade ingen bra förklaring  på nätet, som att fråga en politiker, va nä det vet jag inte. Åkte ut i stället. Bilder från färdvägen.

Svänger höger vid Solstrand. Första gången jag använde denna väg var nog 1949-50. Ovanför husen övergick vägen till en bredare stig.

Far å jag åkte lättviktare upp. Vi skulle besöka familjen som var brandvakt under sommaren.

Den gången fanns ett litet hus på tornet där vakten kunde vistas. Nere på marken fanns ett litet hus där familjen fanns. Nu minns jag inte vad familjen hette men tror de hade ett barn. Nu är tornet avstängt, det är helt enkelt för dåligt. Sista gången jag var uppe var 1993 då min dåvarande hund, Junior, följde med Jörgen Fahlstad upp å sen inte vågade gå ner.

Vad vi gjorde där? Ja vi jobbade åt Lantmäteriet å skulle mäta in Blåbärskullen. Lockade Junior med både ost som skinkmacka men det hjälpte inte. Var ju dörädd att ta mej ner själv men med en hund på 34 kg under armen.var det med livet som insats. Vad gör jag om han börjar sparka? Ska jag kasta ner honom eller ska vi hoppa båda två? Brandy försökte också gå upp innan avstängningsgrindarna kom upp.

Mot sydost ligger Hugnsåsen….

nordost Hammar på 6 km avstånd….

mot norr ser man kommunskrapan i Skotterud på ett avstånd av 18 km fågelvägen.

Åkte slalom här när de öppnade backen 1971. Ungefär samtidigt var jag med å startade Arko Radio. En klubb för de som hade en kommunikationsradio. Många hade handapparat på 5 w, andra hade radion fastsatt i bilen. Vi klarade fixa dit en gammal barack, antenn, lastbilsbatteri å lite möbler. Vi kunde prata med Karlstad med en handapparat, sen tog italienarna över nätet så allt dog ut. Som mest var vi ett 70-tal medlemmar.

Så gick den dagen också. Nu är det bara kvällens forskning på Maxi kvar.

Dagen då ingenting hände.

Jodå, visst hände nånting. T ex nytt rekord att komma igenom Hypermat snabbt. Pantade, handlade, betalade å kom ut under 15 minuter. Har aldrig tidigare hänt.

Stekt våfflor. Det har hänt ett antal gånger. Kollade på recept men sen jag läst igenom ett 20-tal gjorde jag som vanligt. Farbror Gustav matade jag med våfflor, han ville ha receptet men det fanns ju inget så det var bättre jag stekte åt honom i stället. Det blev på en höft å smakade bra som det alltid har gjort.

Hade 2 bildprogram i burken men hämtade hem ett 3:je också. Det gäller att krångla till det. Läste på bloggen att Jonna Jinton köpt sej en kviga, då kan jag ha flera bildbehandlingsprogram,

Alla jäkla forskare är ute å härjar på andra platser. Peppe å Charlie i USA, Gunnar i Göteborg, Niklas kröp in i ett hörn men Bullen kom. Vi engagerade några nya från Norge.

Det får bli några gamla Junior i stället. Denna från Arvika Nyheter 1996

Köp en kvinna!

Åmotfors har förärats en ny affär som handhas av Eda Kvinnor. Ingen dum idé. Ingen dum idé alls, men marknadsföringen måste ske med viss varsamhet och vara ytterst tydlig. Det får inte förekomma något tvivel om vad affären tillhandahåller annars kan det få ödesdigra konsekvenser.

Det första att tänka på är det geografiska läget. Eda ligger i EU:s utkanter och detta medför vissa skyldigheter mot övriga Europa även om det kan medföra fördelar. Att marknadsföra hantverk i Eda borde inte vara så invecklat men med norskarna bakom ryggen kan man aldrig veta. Allt kan missuppfattas.

De hade inte haft öppet många dagar förän en norsk buss från Toten Bussaksjesellskap bromsade in så den påströdda halksanden hamnade utanför Cykel & Sport. Ut strömmade karlar av alla de slag och slogs för att komma först in. När de första sprängt dörren av gångjärnen och de hukande biträdena kommit i upprest ställning men med rädsla i blicken kunde den första göra sin beställning. Han ville ha en rundnätt, blåögd tös med stora bröst.

När det gick upp för de övriga, tidigare ivriga spekulanterna, att det inte fanns några fruntimmer att köpa troppade alla ut igen. Kvar fanns de halvt ihjälskrämda biträdena och en dörr som stod lutad mot väggen. Om norskarna kommit på invigningen kunde de fått Konrad Larsson för en billig peng.

Det gäller att inte sammanblanda tjänster och företeelser.

???

Ha förtröstan, gott folk. Snart kommer våren och med den snösmältning, tjälskott och maskrosorna. Visserligen knäpper det till och spriten i termometern fryser till men så fort solen dyker upp skvalar smältvattnet ur stuprännorna. Sorkarna stiger mot ytan och blir mer lättfångade och man blir skitigare.

Här i Eda händer omvälande saker. Hundklubben övar sina människor varje söndag på nya övningsfältet vid Furunäset, Fundo drar ner på verksamheten och på andra sidan vägen har en massa hemsamariter flyttat in i de tomma hyreshusen. Trevligt med lite liv men att tänka sej få lite hemhjälp gick inte. Det ingick inte i deras åtagande att laga mat åt mej, sa dom. Som jag förstått ska de vara utbildade till att göra livet lättare för andra. Varför då inte öva på mej?

CHC går inte upp i Elitserien i år heller till glädje för Epnils som inte vill ha mer oväsen. På hemmamatchen mot Stavnäs höll han på att åka på en snyting när folk gjorde vågen. Han ramlade av högtalaren när Mora Träsk drog igång. Nu bävar han för dansbandsgalan i april. När de erotiska ångorna från dansgolvet stiger mot taket blir han yr i bollen och måste spänna fast sej för att inte ramla ner i nåt dekolletage. Han skulle landa mjukt men varmt.

Snart drar det ihop sej till invigning av det nya turistcentret vid Morokulien. Har varit och tittat i vinter men det var så mycket bråte att det var svårt att få nån uppfattning om utseendet. Skylten med Eda Kontrovers Center är beställd och kommer snart