Tag Archives: junior

För glatta livet.

En ännu kallare morron bjöds det på idag. Solen flödade å gatan var hal. Sanden smälter ner i isen där solen legat på så det är med benbrott som insats man går ut.

Förmiddagens slalom i Åre blåste bort men i Falun hade de bättre väder. Björgen var som vanligt oslagbar. Enda chansen att slå henne är att hon blir på smällen igen. Måste ut i solen, tänkte sola. Har inte gjort det på många år. Visst satt still 12 minuter sen blev det för trist. Inte ens Brandy tyckte det var kul utan hoppade in i buren igen.

Köpte en kebabpizza på hemvägen som jag delade med Brandy under tiden vi tittade på skidskyttet. Sen framstupasidoläge i soffan.

Nere på Maxi satt Peppe, Göran, Nicke m fl. Folk glömmer saker i kundvagnarna när de ställer ner dem. Nezeril verkar vara det mest glömda. Inte så märkligt, de är ju små men det finns de som glömmer en 6-pack öl också, det är konstigare.

Himlen bådade hård vind i morron när vi åkte hem. Både Mästarnas Mästare å Robinson i kväll. Börjar bli kämpigt nu. Ännu en Junior från 1996.

Drömmen

Unga flickor drömmer om riddaren som kommer sprängande på sin vita häst. När de blivit lite äldre drömmer de om någon som åker BMW eller åtminstone Volvo 850. Nästa steg gäller att hitta någon med ordnad ekonomi. Gärna nån gömd million som han är villig att spendera på närstående. När drömmarna blivit mer realistiska önskar de sej en gubbe som klarar sej utan rullator.

Läser man kontaktannonserna i kvällstidningarna är det många som vill ha en spendersam man för mysiga hemmakvällar. Mysiga hemmakvällar! Vad trist! Sen ska han vara snygg, snäll mot barn, kunna renovera ett hus och serva bilen utan att bli skitig på händerna

. Den som satt in annonsen är själv rena bombnedslaget och nöjer sej inte med vad som helst. Det borde räcka med en liten lapp på Konsum när varan är så bra paketerad.

Själv har jag en önskan om en tik. Hårfärg spelar mindre roll bara hon inte har seborre`. Långa ben är inget hinder bara hon inte har vax i öronen. Har hon ett jämt humör och inte är alltför grinig är det ett plus. Ett aktivt uteliv bör hon gilla för sitta inne och  mysa är inte min stil. Vill hon dessutom blöta ner sej borde hon vara rena önskebruden. Att bada är kul, var spelar mindre roll. Varje lerpöl är en ny utmaning.

Nu sitter jag och väntar på en snygging som kommer nerför Storgatan, hängande i svansen på ett vildsvin. Det är min drömbrud!

 

 

Annonser

Avbrott på vårkänslorna.

Det snöade när vi la oss i gårkväll. Snön följde med in i sängen för Brandy hade legat ute som vanligt. När vi kom upp strax efter 7 syntes eländet lite bättre.

Nu hördes ingen spelglad orre eller pilsk hackspett bara en lastmaskin som snöröjde. Tänkte som så att nu stannar vi inne tills de röjt här mellan husen. Klockan passerade 8 å Brandy gav mej onda ögat. Letade upp stövlarna å föste in Brandy i bilen, jag tänkte inte pulsa runt i eländet utan åkte till Furunäset.

Jycken trampade runt å glodde missnöjt på mej, han gillade inte höjden in på hans toalett men till sist klarade han att komma över den 1½ meter höga snövallen. De stora vägarna var plogade, inte hemma hos mej. Allt som hade ett snöblad verkade vara ute å skottade.

Hem å kokade de 7 äggen. Denna gång blev 2 för lösa, termostaten var väl 1-2 mm fel inställd. Kollade igenom några golfsidor. Tigern hade blivit 2:a i USA. Trevligt. Maria å Tomas käkade frukost ute i det fria i Alicante. När de kommer hem till helgen hittar de inte huset för all snön.

Tur de fraktade bort snön vid Centret förra veckan så de fick plats för den nya. Inne på Maxi träffade jag min gamle granne Johnny. Vi bodde grannar i slutet av 80-talet.

Markus är besviken för att jag slutat köpa semlor. Hämtar posten. Reklam + hyreslapparna. Tycker reklamen missat väderleken. Visserligen håller det som vanligt på att bli översvämning i viadukten nu när det är mildgrader.

Vi kör ännu en Junior från 1996.

Semesterresan.

Jag har varit på semester. Till Årjäng! Denna västvärmländska metropol, befolkad huvudsakligen av hästar. Inte enbart av hästar utan utspädd med några människor av tvivelaktigt ursprung. Strosade runt utan att en enda människa erbjöd mej något ätbart. Synd att inte Clara finns kvar med sina bakelser. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på den jordgubbstårta en något fumlig man släppte i golvet på midsommarafton. En rejäl bit som jag fick dagen efter. För att återgå till Årjäng träffade jag en valp med det träffande namnet Arko. Ett litet svart knyte med underlägsen fysik. Efter bara 4 hål på golfbanan säckade han ihop och måste bäras på armen resten av vägen.

Har ni tänkt på vilken ovanligt ful gubbe det står på torget i Årjäng. Det måste vara en tidig nordmarking de balsamerat för de nuvarande ser inte ut på detta sätt. Föresten är det nog ingen gubbe heller utan en gumma för rätt som det var skvatt det ut en unge ur magen på den. Skit samma men det måste vara en tidig mutation av något slag. Vi hade tänkt åka till Trollgott där det var fabriksutförsäljning av snask men resan blev inställd sen husse konstaterat att Mörtstugan inte skulle hålla på den dåliga vägen, att jag vägde nog och plånboken var tom. Denna otroliga lustresa blev med andra ord lite rumphuggen men på hemvägen blev vi av en välvilligt inställd medmänniska bjuden på kaffe med våffla vid hembygdsgården i Järnskog. Då jag avstod kaffet fick jag en extra våffla som grädde på moset.

Äventyren fortsätter.

Efter den mer än lyckade promenaden till Ås fordrades större satsning från vår sida. Varför inte spänna bågen hårdare? Rafting eller på svenska forsränning verkade lagom spännande. Övning ska ge färdighet, enligt husse, så han helt sonika kastade mej i Vrångsälven för att se om jag flöt. När jag gjorde så drog han av sej strumpan och doppade försiktigt ner högerfoten. Efter noga övervägande bestämdes att raftingen skulle uppskjutas tills varmare vatten infunnit sej. Under tiden skulle lämplig farkost införskaffas. Det blev en färd till Skrot-Kalle för att se om han hade en innerslang till någon skrotad lastbil. Vi hittade en som inte släppte luften på flera minuter. Betydligt bättre än husse som pyser ur rätt som det är. I senare hälften av juli, närmare bestämt den 24, pumpades innerslangen nere på Statoil och med viss möda krånglade vi in härligheten i Mörtstugan för vidare transport mot Häljeboda. Vid den gamla affären, där Svensson inhyser holländare, klarade vi att dra ut flytetyget utan att släppa ur luften. Nedanför Kvarnforsen verkade vara ett lämpligt ställe att sjösätta Andreadoria som vi döpt ringen till. För att inte få prostatabesvär satte husse på sej regnbyxorna innan han satte sej till rätta medan jag puttade ut honom i strömvirvlarna. Själv fick jag simma efter vilket visade sej förståndigt längre ner. Efter 2 timmar de få hundra meterna ner mot Flaen gick husse på grund i ett mindre stenröse. Han skickade mej till Olausson som kom och drog loss honom med båtshake. Då gick luften ur både husse och innerslangen.

 

 

 

Trodde ett ögonblick att….

våren var i antågande men det var i morse det. Det pilska hackspetten hade kvicknat till igen. Kollade rotfruktslådan bara jag varit ute med Brandy å där verkade det lovande.

Potatisen ville bli satt i jord. Kollade utanför var det var minst snö men hittade inget bra ställe. Den kanske växer om jag använder lådan som potta? Den vill ju ha gödsel.

Avundsjuk på morötterna för de har betydligt bättre hårväxt än mej. Ja nu är det mesta kokt i alla fall.

Om jag inte visste åldern på Björgen skulle man tro att hon är mor till Kläbo, de har samma energi. Att köra in 35 sekunder på Kalla & på 5 km är få förunnat. En stund på Maxi innan skidskyttet.

Nä, vi tar nån gammal Junior igen.

Jakten har börjat!

Eftersom bananerna stigit till över 15 kronor kilot bestämde vi oss för att skaffa mat på egen hand. Till att börja med skulle husse leta upp sin gamla jaktrock. Visserligen är den sen slutet av 70-talet men borde vara fullt användbar. Trodde han. Då den förvarats i en galongarderob i förrådet några år hade den blivit naggad i kanten, så att säga.

På hyllan längst upp hittade vi en dammössa av fuskpäls som också blivit naggad i kanten. Troligen av samma vilddjur. Nu började spårandet redan innan vi lämnat bostaden. Husse beväpnad med ett vedträd som tillhygge och jag med mördande blick började genomsöka fastigheten. Tanken gick osökt till järv eller lo men matte föreslog husmus. Under kaffepausen enades vi till slut att matte hade rätt fast det satt långt inne. Vi bytte vapen och inventerade förrådet av mössfällor. Några hittade vi med mumifierade fångster i som vi kastade direkt. Andra kunde med lite justering användas. Det gäller att få så lågt motstånd i själva slagfjädern att inte bytet hinner sno osten och sticka.

Sen vi plåstrat om husses ring och långfinger på vänster hand, de fingrar han provade med,  var vi klara med utplaceringen. Det gäller att sätta fällorna rätt från början om det ska ge resultat. Nummer ett satte vi på hyllan inne i garderoben, den andra i botten av nyss nämnda. Felet var att redan andra dagen skickade husse in ett barnbarn som ville låna en mössa. Under högljutt ylande kom telningen ut med fällan runt handen.

Fortsättning nästa vecka.

Jakten fortsätter…

Som ni kanske minns från förra veckan började inte jakten särskilt bra. När vi laddade mössfällorna med Arvika Greve` hände just ingenting. Vi började se oss om efter något annat. På ICA föreslog de en dansk variant som hette Sorte Sara. En vedervärdig konstruktion som luktade kolossalt illa. Som strumpor efter Oslo Maraton ungefär. Sen husse provsmakat blev vi ensamma i kön, alla undvek oss. Vi band fast ostpaketet i radiomasten när vi åkte hem. Inte kunde vi ha eländet inne i bilen.

Några dagar senare fick vi information om att ovanligt mycket möss var på vandring nerifrån Ås. Någon trodde det var fjällämlar men vid närmare undersökning visade det sej vara möss. Ostlukten hade gjort verkan men inte på det sätt vi menat. Eftersom vi blivit förvarnade vid Höja la vi ut osten som åtel på åkern vid Gunnarsby och begärde assistans från Hemvärnet. Inte nog med att vi fick avslag på begäran utan snön damp ner och omöjliggjorde vidare jakt. Vi minerade osten med råttgift innan vi tog kafferast igen för att utröna nästa lämpliga steg.

Falukorv! Det måste de gilla för det gör vi. Sagt och gjort, vi gillrar med falukorv. Nu var det så att husse glömt köpa pålägg till jobbmackorna så han var ute och hämtade korvskivan igen. Återigen var vi utan lämpligt bete. Vi funderade på att kleta blixtlim på mössfällan men efter noga övervägande tyckte vi det var väl barbariskt. Medan vi fortsätter fundera återkommer jag med rapport från jakten nästa vecka igen.

 

 

Simulering?

Trodde jag försovit mej men så var inte fallet för uret visade 06,45 bara jag kommit upp. Tja, lika bra att stanna uppe. Höll på att dratta på ändan ute på altanen men Brandy kastade sej omkull i snön som vanligt. Det var dimmigt.

Ove hade redan åkt till Simulatorhallen när jag ringde. Vi klarade få fart på utrustningen å spela 2 hål innan Lars kom. Strax efter ramlade Bill, Svante, Putte, Kent å Börje in. Då började det jävlas.

Det slogs slag som inte registrerades, det slogs slag som hamnade i skogen, det dracks snabbkaffe  å sen kom Fredde med kaffeautomaten. Det blev mer skratt än när vi jobbar på Noresund å slår oss på tummarna.

Måste ner till Centret igen å hämta de kuvert jag glömde i gårkväll. Gick på under kvarten!  Vi kör en gammal Junior från 04796.

Äntligen fångst!

Sen förra veckan har mycket hänt. En sen, kall eftermiddag sprang vi på odjuret i garaget. Husse ryckte ner en fogsvans och klarade att riva ner en hylla när han missade karateslaget mot musen. Diverse färgburkar mm stöp i golvet under ett Herrans oväsen. Musen tog tillfället i akt och smet in i förrådet och försvann.

Sen vi städat upp fram på natten var vi för trötta att fortsätta. Nästa dag laddade vi med Norvegiaost. Musen kunde trots allt vara norsk och ville ha norsk ost. På kvällen vittjade vi fällorna men ingen mus och ingen ost. Nu visste vi att musen kom från grannlandet och det gjorde saken lättare. Vi lånade en begagnad lusekofta av grannen och satte fällor runt tröjan. Denna gång provade vi med Nökkelost. Det visade sej mindre lyckat för osten fanns kvar men ett rejält hål i tröjan blev följden. Grannen blev sur, husse fattig.

Om inte husse varit så förtjust i Norvegia hade vi kunnat fortsätta där vi nästan lyckades. Det blev att ta av besparingarna och inhandla mer ost. För att göra det lite svårare gjorde vi som gammelfarmor och slog in osten i gladpack och band fast den med snöre. Efter två dagar övergav vi denna metod och inriktade oss på något mer raffinerat. Lösningen hittade vi i tidningen. Det var en norskhistoria där frågan var : Vad har Sverige men inte Norge? Svar : Skulder! Där hittade vi lösningen. Husse skrev en lapp som han fäste på musfällan. Varför är inte Norge med i EU, löd frågan. Morgonen efter hittade vi musen stendöd vid fällan. Den hade enligt obduktionen skrattat ihjäl sej.

 

 

 

Frisk vind.

Hörde Färjestad få dalj av Växjö men hade lagt mej innan Östersunds match slutade. Kunde stannat uppe en stund till för Brandy bråkade en ½timme innan han slocknade. Fortfarande varmgrader när vi kom upp idag men det blåste småspik.

Såg lite golf under tiden frukosten sjönk ner genom matstrupen. Synd det inte finns nån svensk uppe i toppen. Funderande på dammsugning men efter Brandys jultvagning insåg jag att det var lönlöst för nu fäller han mer än vanligt.

Måste ut med Brandy igen. Ner till Tallmon där den envisa otrevliga vinden gjorde upplevelsen mindre angenäm. Jag hittade några nya grejer jag inte studerat på närmare håll, Brandy hittade nya spår som heller inte han kände igen.

Detta är det nya utegymmet. Här finns alla möjligheter att förstöra sej. Ryggskott, stuka foten, ramla omkull. Provade att lyfta en manick, funkade bra.

Bostadsbolaget har skaffat smålägenheter till nyanlända, speciellt till de  som kommer på våren. Grillstugan verkade vara intakt men kollade inte så noga för Brandy släpade med mej ut i skogen.

Chattade med Gunnar i Tallin, han provade publivet. Han föreslog att kvällens forskning skulle handla om reinkarnation. Ola var inte så sugen på ämnet då vi ändå inte skulle få nån facit. Skrot-Kalle försvann för att inhandla sina fredagshavskräftorn tikll ett antal av 6. Det diskuterades julbord, orkesterresor med Roy å Ola försvann riktning Systemet. Charlie gjorde en kringgående rörelse medan Bullen investerade i en lussekatt.

57 minuter med Putte, vi hann inte prata klart igår när jag besökte honom. Fick veta att ännu en bekant lämnat jordelivet. Tragiskt. På spåret, sen Skavlan.

Från lavinhund till rökdykare.

Nästa steg i utvecklingen har varit att utbilda mej till rökdykare. Eftersom lavinhundar är dåligt  efterfrågade under sommarhalvåret måste det till lite mer för att få skutan att gå runt. Nu har jag varit på brandstationen i Arvika under en vecka för att lära mej bistå människan även under andra, inte alltför angenäma omständigheter.

Det började med att Tomas Erlandsson bjöd på hembakade bullar för att skapa bra gruppkänsla. Efter en kvart var bullarna slut så han åkte hem för att baka fler. Första tiden fick jag vikariera som levande brandvarnare men ingen brand uppstod, bara någon enstaka fimp som singlade ner. Ambulanspersonalen började tycka synd om mej där jag låg ensam och övergiven, så de bjöd mej på någon inälva av en inbiten rökare de kört tidigare under dagen. Det kunde lika väl varit falukorv, den är också rökt.

Efter några dagar var det dax att åka ut till Vik för att rökdyka i övningshuset. Orden var klar! Leta upp gubben och släpa ut honom! Tillsammans med några Åmotforsbor och Jarnskeinger begav jag mej in i röken. Vad ser man i rök? Inte ett piss!  Vi trevade oss genom undervåningen utan resultat men på övervåningen fick vi napp. Inte att vi såg honom men han hade troligtvis ätit något olämpligt för han hade dragit av en rökare så lukten borde känts ända nere i Furtan. Därav kan man dra slutsatsen att andningen inte upphört. Eller att han redan börjat ruttna. Efter en snabb obduktion av Lellis och Öholm kunde ambulansen avskrivas. Denna gång!

 

 

 

 

Det var varmare för 17 år sen.

Tog mej sovmorron till 8,30! Tack Brandy. Vi borde stannat i sängen för det var – 10 å en rodnande himmel. Kollade dagboken från år 2000. Då spelade jag å Ove 9 hål golf för det var + 6 grader å Junior, min dåvarande hund badade.

Funderade länge om jag skulle kosta på lite glittergirlanger att hänga i den vissnande klängerväxten men mindes hur knöligt det var att bli av med juldekorationerna när Jenni till sist offrade sej så nu finns de troligen i Ekshärad. Hundmaten var på upphällning så det måste införskaffas ny fast Brandy har hittat nått ätbart i lövhögen vid parkeringen vid motorstadion.

Blev sittande länge på Centrumparkeringen å studerade parkeringsförsöken. En efter en åkte de förbi för att se om det fanns parkering vid kassan på Apoteket. Besvikna kom de tillbaka dit jag stod. Nu finns det hundmat resten av året.

På Maxi fanns ytterst få forskare. Gunnar var ju i Tallin, hade + 3 å regn. Charlie snackade i telefonen hela tiden, Ola å Martin forskade på egen hand. Skrot-Kalle mumsade bakelse. Jag å Kenneth diskuterade utlandsresor. Var vi hade varit, vart vi trivdes bäst. Vi enades om att Ibiza var onödigt varmt men idag kunde vi gladeligen bytt + 34 mot de – 11 när jag åkte hem.

Vi kör en gammal Junior då han skrev i Arvika Nyheter 1996.

 

Besök på redaktionen.

Vi lånade några droppar bensin ur gräsklipparen, fyllde Nelson och reste till Arvika. Chefen hade ringt att det fanns ett paket för avhämtning och då passade jag på att besöka mina kollegor på redaktionen.

Keeper visste inte ett skvatt om något paket men jag letade upp en mer välinformerad man som var insatt i saken. Medan husse studerade sidolayouten passade jag på att träffa damerna. En av dom hade ovanligt klappvänliga händer.

På  hemvägen provade vi lejonjakt i Bjälverud. Fick upp ett spår som gick upp mot ett högt beläget, rött hus. Måste ha somnat till för när jag svängde runt husknuten missade jag totalt att vara på min vakt. Med ett rytande kommer ett lejon flygande. Stort, måste vägt flera hundra kilo, dimper det ner på mej. Det hade hörntänder som en gammal pinnharv. En av tänderna ryckte loss mitt vänstra ögonbryn, men med ett gigantiskt vrål gick jag till motangrepp. Vi hann inte fajtas länge förrän diverse hussar särade på oss. Hade väntat mej en man i tropikhjälm men han hade bara shorts. Det var inte ens ett lejon men så nära man kan komma, en leonbergare. Plötsligt dyker det upp mattar också, i alla storlekar, både yngre och äldre. Sen dyker det upp korv, bullar, ostmackor. Lejonet försöker gottgöra skadan så han slickar på mitt löshängande öga som fladdrade i vinden men jag klämde fast det igen och morrar varnande. Vi skildes, om än inte som vänner, så ändå med viss respekt för varandra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minnen från Valfjället.

Om jag inte slår ihjäl mej p g a glasögonen så kommer mitt trådlösa nätverk fixa det. Ägnade mycket av morgonen till att hitta vad felet på dator 1 kan vara. Hittade ingen bra förklaring  på nätet, som att fråga en politiker, va nä det vet jag inte. Åkte ut i stället. Bilder från färdvägen.

Svänger höger vid Solstrand. Första gången jag använde denna väg var nog 1949-50. Ovanför husen övergick vägen till en bredare stig.

Far å jag åkte lättviktare upp. Vi skulle besöka familjen som var brandvakt under sommaren.

Den gången fanns ett litet hus på tornet där vakten kunde vistas. Nere på marken fanns ett litet hus där familjen fanns. Nu minns jag inte vad familjen hette men tror de hade ett barn. Nu är tornet avstängt, det är helt enkelt för dåligt. Sista gången jag var uppe var 1993 då min dåvarande hund, Junior, följde med Jörgen Fahlstad upp å sen inte vågade gå ner.

Vad vi gjorde där? Ja vi jobbade åt Lantmäteriet å skulle mäta in Blåbärskullen. Lockade Junior med både ost som skinkmacka men det hjälpte inte. Var ju dörädd att ta mej ner själv men med en hund på 34 kg under armen.var det med livet som insats. Vad gör jag om han börjar sparka? Ska jag kasta ner honom eller ska vi hoppa båda två? Brandy försökte också gå upp innan avstängningsgrindarna kom upp.

Mot sydost ligger Hugnsåsen….

nordost Hammar på 6 km avstånd….

mot norr ser man kommunskrapan i Skotterud på ett avstånd av 18 km fågelvägen.

Åkte slalom här när de öppnade backen 1971. Ungefär samtidigt var jag med å startade Arko Radio. En klubb för de som hade en kommunikationsradio. Många hade handapparat på 5 w, andra hade radion fastsatt i bilen. Vi klarade fixa dit en gammal barack, antenn, lastbilsbatteri å lite möbler. Vi kunde prata med Karlstad med en handapparat, sen tog italienarna över nätet så allt dog ut. Som mest var vi ett 70-tal medlemmar.

Så gick den dagen också. Nu är det bara kvällens forskning på Maxi kvar.

Dagen då ingenting hände.

Jodå, visst hände nånting. T ex nytt rekord att komma igenom Hypermat snabbt. Pantade, handlade, betalade å kom ut under 15 minuter. Har aldrig tidigare hänt.

Stekt våfflor. Det har hänt ett antal gånger. Kollade på recept men sen jag läst igenom ett 20-tal gjorde jag som vanligt. Farbror Gustav matade jag med våfflor, han ville ha receptet men det fanns ju inget så det var bättre jag stekte åt honom i stället. Det blev på en höft å smakade bra som det alltid har gjort.

Hade 2 bildprogram i burken men hämtade hem ett 3:je också. Det gäller att krångla till det. Läste på bloggen att Jonna Jinton köpt sej en kviga, då kan jag ha flera bildbehandlingsprogram,

Alla jäkla forskare är ute å härjar på andra platser. Peppe å Charlie i USA, Gunnar i Göteborg, Niklas kröp in i ett hörn men Bullen kom. Vi engagerade några nya från Norge.

Det får bli några gamla Junior i stället. Denna från Arvika Nyheter 1996

Köp en kvinna!

Åmotfors har förärats en ny affär som handhas av Eda Kvinnor. Ingen dum idé. Ingen dum idé alls, men marknadsföringen måste ske med viss varsamhet och vara ytterst tydlig. Det får inte förekomma något tvivel om vad affären tillhandahåller annars kan det få ödesdigra konsekvenser.

Det första att tänka på är det geografiska läget. Eda ligger i EU:s utkanter och detta medför vissa skyldigheter mot övriga Europa även om det kan medföra fördelar. Att marknadsföra hantverk i Eda borde inte vara så invecklat men med norskarna bakom ryggen kan man aldrig veta. Allt kan missuppfattas.

De hade inte haft öppet många dagar förän en norsk buss från Toten Bussaksjesellskap bromsade in så den påströdda halksanden hamnade utanför Cykel & Sport. Ut strömmade karlar av alla de slag och slogs för att komma först in. När de första sprängt dörren av gångjärnen och de hukande biträdena kommit i upprest ställning men med rädsla i blicken kunde den första göra sin beställning. Han ville ha en rundnätt, blåögd tös med stora bröst.

När det gick upp för de övriga, tidigare ivriga spekulanterna, att det inte fanns några fruntimmer att köpa troppade alla ut igen. Kvar fanns de halvt ihjälskrämda biträdena och en dörr som stod lutad mot väggen. Om norskarna kommit på invigningen kunde de fått Konrad Larsson för en billig peng.

Det gäller att inte sammanblanda tjänster och företeelser.

???

Ha förtröstan, gott folk. Snart kommer våren och med den snösmältning, tjälskott och maskrosorna. Visserligen knäpper det till och spriten i termometern fryser till men så fort solen dyker upp skvalar smältvattnet ur stuprännorna. Sorkarna stiger mot ytan och blir mer lättfångade och man blir skitigare.

Här i Eda händer omvälande saker. Hundklubben övar sina människor varje söndag på nya övningsfältet vid Furunäset, Fundo drar ner på verksamheten och på andra sidan vägen har en massa hemsamariter flyttat in i de tomma hyreshusen. Trevligt med lite liv men att tänka sej få lite hemhjälp gick inte. Det ingick inte i deras åtagande att laga mat åt mej, sa dom. Som jag förstått ska de vara utbildade till att göra livet lättare för andra. Varför då inte öva på mej?

CHC går inte upp i Elitserien i år heller till glädje för Epnils som inte vill ha mer oväsen. På hemmamatchen mot Stavnäs höll han på att åka på en snyting när folk gjorde vågen. Han ramlade av högtalaren när Mora Träsk drog igång. Nu bävar han för dansbandsgalan i april. När de erotiska ångorna från dansgolvet stiger mot taket blir han yr i bollen och måste spänna fast sej för att inte ramla ner i nåt dekolletage. Han skulle landa mjukt men varmt.

Snart drar det ihop sej till invigning av det nya turistcentret vid Morokulien. Har varit och tittat i vinter men det var så mycket bråte att det var svårt att få nån uppfattning om utseendet. Skylten med Eda Kontrovers Center är beställd och kommer snart

 

 

 

Gamla Junior.

 

Manna från himlen.

Äntligen börjar det regna manna från himlen även i Ch-berg. Det var på tiden. Inte bara generaldirektörer, bankgubbar och diverse kommunhövdingar får med av det som verkar vara människans allena saliggörande, pengar.

Storgubbarna har i alla tider klarat att roffa åt sej av andra människors umbäranden, men nu har fru Fortuna höjt sin magiska taktpinne över vanligt dödliga. Ni börjar nog undra vad nu detta är för lovsång till mammon? Jag var inne och käkade Plopp på Svenssons under veckan och den ene efter den andre kom in, lämnade över en liten lapp och sen gick mungiporna i höjden. Den intet ont anande Lollo K hivade in icke föraktfulla 700 spänn utan att behövt lyfta en finger. Strax efter ramlar nästa, gynnade kille in, gör lika dant och går ut med 74 kronor på fickan. Att det ska vara så lönande att satsa kosing på en kuse som vill hem till stallet.

Påpekade detta fenomen för husse att den här formen av inkomstbringande sysselsättning är bättre än kroppsarbete. Vi skulle få mer tid för varandra, han vore inte lika trött efter arbetsdagen och förhoppningsvis mer tid till hemlagad husmanskost. Som vanligt får jag en längre information av denna pessimistiskt lagda person att någon manna minsann inte faller över honom. Skulle något, mot all förmodan, falla ner skulle det vara en för tidigt utsänd restskattesedel. Att det ska vara så förtvivlat svårt att få igenom någon av mina, väl genomtänkta,  motioner.

Ut o motionera.

Det har blivit modernt att motionera på alla upptänkliga sätt. Någon cyklar till Himalaya och knatar uppför Mount Everest. Annan går genom hela Europa. För några år sen gick några vissångare genom hela Sverige.

Husse tyckte vi skulle göra lika dan. Vi övade med att gå upp till gamla tippen vid Slaskerud. Det blir cirka 1 kilometer. Det stötte inte på några problem, han klarade det så uppkäftigheten stegrades. Nu skulle vi gå ända till Gränshallen. Dubbla sträckan om vi skulle ta oss hem. Nu började förberedelserna för nästa kraftprov, järnvägsövergången i Ås!

Han klippte klorna på mej innan han satte sej  med fötterna i en  hink för att mjuka upp eventuella förhårdnader. Medan lukten av gammal fotsvett steg ut hinken mjuknade anletsdragen och han verkade njuta av behandlingen. När inte saxen bet på kartnaglarna fick jag hämta sidavbitaren och sandpapper nummer 3 för att fila av hälarna. Efter insmörjning med en halvliter matolja verkade fötterna klara för strapatserna.

För att inte riskera något upprättade vi ett basläger bakom en nerlagd ladugård vid Höja. En kylväska med dricka, korv och mackor. För att undvika värsta hettan startade vi tidigt på morgonen, en onsdag. Med tänjande steg bar det iväg, förbi Slaskerud och ner mot den strida Ormdalsbäcken. Vi hittade en vadställe utan svårighet och tog oss över på motsatta sidan utan att trilla i. Början blev ju bra. Fortsättning följer nästa vecka. Om vi överlever.

Skräckfärden mot Ås.

Förra veckan hade vi tagit oss över Ormdalsbäcken utan problem. Stärkta av att starten blivit så bra fortsatte vi i rask passgång mot Ås. På krönet av backen vid Kojbråten tog vi första paus. Synd jag inte intog vatten när vi gick över bäcken, känner mej törstig. Efter ett mindre slagsmål med lokala mygg fortsätter vi vidare mot söder. Redan har solen börjat steka  så gruset blivit i varmaste laget. Vi tar oss förbi Solbergs utan att bli upptäckta och närmar oss baslägret.

Nu är högsta prioritet om vi ska nagga av käket på nervägen eller vänta till hemvägen. Efter votering där husse åberopade sin högre ålder beslutar vi spara maten till hemvägen. Det kom att visa sej öderstiget.  På rakan ner mot Holken i Ås börjar husse vingla med benen. Jag hade avrått honom till att ta de nya skorna men vid undersökning av de gamla ramlade en medelstor sten ledigt genom hålet i höger skosula. Nu började han få skoskav. Vi släpar oss med möda fram till Ås och funderar om vi ska avbryta men eftersom Kropp klarade världens högsta berg vore det fanken om inte vi skulle klara oss hem utan akutsjukvård.

Med skon i handen vänder vi mot norr, efterlämnande fotspår som luktar Kronolja. Ju närmare baslägret vi kom, desto större blev min illavarslande känsla att något inte stod rätt till. När vi kommit förbi chikanen före ladugården och kommit in på rakan utan att dråsa i diket hittar vi kylväskan uppbruten, maten borta, bara en dricka kvar. Jävla grävling!

 

 

 

 

Onödigt vetande?

Morgonen var tidig, dimmig å pinknödig. Kollade när i vår tvättstugan skulle vara ledig. Det var den hela dagen så det var inga problem. Har alla skaffat egna maskiner? Det brukar normalt vara trångt där ute. Laddade båda maskinerna direkt.

dav

dav

Lyssnade på radion, det handlade om onödigt vetande. En kille berättade att om 2 flugor levde 1 år utan att bli dödade eller uppätna skulle deras avkomma täcka jordklotet med 1 meter tjockt lager. Berättade detta för forskningsgruppen nere på Maxi i kväll. Det bestämdes att vi skulle vara rädda om flugsnapparen.

dav

Intressant väglag då jag släppte ut Brandy vid Furunäset. Inte ens han gjorde nån burnout. Inget viktigt har hänt under dagen så vi kör några gamla JUNIOR igen.

Dessa från 1995

Älgläppen.

Efter helgen behöver husfolket få fart på hjärnan igen. Efter att ha suttit och klämt i sej av julmaten för att i nästa ögonblick övergå till dvala i ryggläge behövs något som sätter sprätt på tankegången. Döm om husses förvåning när han hittade överläppen av en älg på garageinfarten! Han började genast ringa runt till bekantskapskretsen för att utröna om någon sett en älg utan överläpp eller deformerad näsa. Ingen hade sett något sådant djur under överskådlig tid och absolut inte i vinter. Nu fortskrider letandet medels bil och kikare. När bensinen från gräsklipparen och farbroderns snöslunga är förbrukad utan att han hittat älgen inträder ett tillstånd av total likgiltighet. Han blir sittande med tom blick, stirrande ut i tomma intet. Efter en vecka börjar sökfunktionen fungera någorlunda igen och han letar upp ett uppslagsverk. Ingenstans står att älgen ömsar skinn som ormen. Då fortsätter konsultationen av lämplig arbetskamrat, någon som odlar kräftor. Honom veterligen regenerar inte däggdjur med ryggrad  någon vital del av skelett eller skinn.

Nu börjar det hela bli ganska kul när jag märker hur de kvarvarande hjärncellerna slutat dela sej och tankefunktionen mer och mer avtar. Problematiken blir inte lättare sen han kommit i kontakt med en miljöexpert och de börjat utröna destruktionen av närmiljön för den vitryggade hackspetten. Så småningom bestämmer de sej för att undersökningen inte kan komma så mycket längre utan att tillsätta en utredning. Jag smyger iväg och gömmer älgläppen för kommande användning.

Änglar, finns dom?

Följde med husse till Hugn. Fast han är totalt värdelös som fiskare släpade han med en isborr som aldrig kom till användning, men vi träffade en del folk.     Där kom en snöskoter men något dinglande i ett snöre. En man från Kortlanda trodde det var Nisse Eriksson som åkte fallskärm. Då blev en fiskare från Åmotfors sur och påpekade att så inte kunde vara fallet för Nisse äger ingen fallskärm. Efter långa diskussioner bestämmer de sej för att det var någon annan.

Själv trodde jag det var en hund för man har ju hört talas om änglahundar. Å ena sidan kan vilken ängel som helst visa sej vara en skitstövel, medan det å andra sidan kan visa sej att den största skitstöveln kan vara en ängel vid rätt behandling, eller hur? Ett typiskt exempel är den kvinnliga veterinären i Skotterud, Babette. Ser ut som en ängel men sticker som en jäkel med sin spruta.

Hur som helst damp det ner en tjej från Göteborg när maskinen stoppade. Hon var inte alls lik Nisse Eriksson, rökte inte ens Röd Commerce. Av minerna på gubbsen att döma var hon nog en ängel trots allt. Tror inte ens Bengt Nilsson skulle haft någon annan uppfattning. Synd att inte Ingmar Riddargård är kvar i fullmäktige och varit på Hugn för då hade det nog blivit åtminstone votering. Eller anmälan till kammarrätten för jäv. Det blev inte något fiskande men en trevlig, givande dag trots allt. Det anmärkningsvärda var att korvgrillningen uteblev på grund av det inträffade så man fick åka hem på kurrande mage.