En dag i juni satte sig göteborgstjejen Jonna Jinton i sin bil och körde hundra mil norrut. För att aldrig återvända.
De tjugoen första åren trampade hon gatorna i och kring Göteborg. Egensinnig redan då. Stod långa stunder på Götaälvbron, med vinden i håret, för att se soluppgången. Pilade hem under håltimmarna, sökte lugnet i lägenheten på Stampgatan intill norra Ullevi. Inte direkt asocial, men gärna ensam. Ett av de sista göteborgsminnena: med vännerna på Picknickfestivalen, en röd filt och vindruvor, kex, salta pinnar, rödvin, solglasögon… det bländvita leendet.
Strax därefter var hon borta.
Vännerna gjorde sina 2000-talssaker: asienluffen, New York, utbildningen, tankarna på avhandling. Framtiden pekade sitt normerande finger mot det surdegsbakande urbana livet, kafékulturen, bostadsrätten och kanske, om lyckan stod en bi, mot världen. Men har nån hört nåt om Jonna Jinton? Det var år sen hon syntes till.
Tydligen var det så, eller är det bara en…
Visa originalinlägg 3 513 fler ord
Husvagnstomten 